Hitta ett brev från min gamla fröken sen låg och mellanstadiet som hon skrev personligt till var och en när vi slutade 6:an. Kan ju säga att när man läser det idag får man några tårar i ögonen, och man känner en stor motivation till att kämpa nu fram till studenten! Framför allt nu när man vet att hon inte mår särskilt bra!
Ska säga att jag har nog aldrig haft en bättre lärare, hon var som en riktig extra mamma för i stort sätt alla i klassen, det var som en stor och lycklig familj nästan på.